The Strangest Thing Happened – Part 2

“Aamun sananvaihdon jälkeen kaikki on muuttunut eikä toivoa enää ole.
Kesä on loppumaisillaan ja pimeyden valtakausi on jälleen alkamassa.
Kuin harmaan synkät pilvet taivaalla, niin hän myös maassa.
Taivas aukeaa, sataa vettä.
Ja kuten ystävä yllä, niin itkee myös hän.”

- Daniel Rosenlund

Technorati Tags: Finnish, Poetry

Melancholia

I’m trying to say what the past few weeks have been like in the form of a poetic little story I just jotted down.

Melancholia

Like a state of a constant,
contemplating feeling of
not-understanding-life
Questions-without-answers

I’m trapped in
The State of Melancholia
Life is sad
Sadness is life

What is there but
Trying to figure it out
But-one-is-forever
not-able-to-grasp

I’m trapped in
The State of Melancholia
Like a heavy blanket
It covers The Light

I traveled to my death bed
I am a witness of my funeral
I lowered myself in the abyss of Dust
The dark eternal Everafter

People around, a soft humming
I’m listening to them speaking, whispering my name
My friends, my family
People I have forgotten and people I can not forget

“He was so serious.
Thoughtful, quiet and so full of Sadness.
Like a sponge he sucked Darkness.
Characterized by Melancholy.”

Pojken som ropade varg?

Mörkret omluter mig,
men mörkret ute är ljusare än mitt inre

Kylan plågar mitt kött,
men kylan ute är varmare än mitt inre

Jag trivs med mörkret ute,
jag trivs med kylan ute

Jag har blivit påtvingad mörkret i mitt inre,
jag har blivit given kylan i mitt inre

Små barn,
se på mig som på ett varnande exempel

Bli aldrig som mig,
sky mig som den friske skydde pesten

Då, i den stunden,
när jag lägger mig i dödens djupa skugga vilar jag

Men du, du lider, och plågas i de levandes rike
för du, du gav mig aldrig det jag behövde mest

Var fanns leendet, var fanns värmen,
var fanns ljuset, var fanns kramen?